Det var tid trodde de, dags att slå till mot Frankrike, nej förresten i Frankrike! Mot en tidningsredaktion och skjuta ihjäl 12 människor eftersom de gjorde sitt jobb. De drev med etablissemanget, religion, åsikter, utseende, politiker.. ja allt som gick att se från mer än ett håll. Men det finns sådant som inte får ha mer än en sida. Integrationspolitiken i Sverige får till exempel inte analyseras eftersom då blottläggs det som Reinfeldt öppnade upp innan valet 2014. Han hade räknat med att folket är korkat, att de är valboskap som följer kön mot valurnan och att ingen skulle upptäcka att kejsaren var naken. När han pratade om att "öppna sitt hjärta då menade han plånbok. Han avsåg skattebetalares hårt inarbetade pengar, han avsåg att skattebetalare skulle lämna ifrån sig sina sociala skyddsnät till sådana som är avundsjuka ute i världen. Reinfeldt var mindre begåvad, han insåg inte att det han gjorde var att begå politisk harakiri!
Hur mycket han än, med hjälp av statens alla verktyg hade hotat och varnat, förföljt och bespottat dem som tyckte olika, så röstade en del som de ville istället för att öppna plånboken. Nu har de, Moderaterna som ännu kallar sig de nya valt en ny ledare. En kvinnna som har till uppgift att fortsätta med det kejsaren gjorde, att gå naken och låtsas som om hon inte är det. Upprätthålla en politik som gjorde att ett parti som hade haft makten i åtta år förlorade den. Hon vet att det är omöjligt och eftersom hon vet att det är en väg mot helvetet men har inte bollar nog att vända om och säga att "vi har valt fel väg". Hon vet att barnen som utgjorde 12% av publiken och som påpekade att kejsaren var naken, är på väg att resa sig som en mäktig vägg, och att nästa gång rösterna skulle falla då skulle skaran vara större. Istället för att ta tag i rodret, sluta gräva i sanden, kasta bort spaden och hinken och börja arbeta, ingår hon ett avtal med djävulen! Decemberöverrenskommelsen är ett lappverk som är lika bräckligt som något man kan bygga av knakande tändstickor och antagligen kommer det att straffa sig i längden.
Den som lever får se, de tolv på Charlie Hebdo får titta på det från den plats där de befinner sig nu. De får uppleva hur större delen av västvärlden reste sig som ett enda land och sa att nu får det vara nog. Pennor sträcktes mot himlen, världen fylldes med teckningar, satiren och driften med det som hade försökt att tysta yttrandefriheten var total. Så total att det till sist visar sig att det inte är "ett fåtal" som sympatiserar med de åsikter som terroristerna hade, de som alltså grundar sin uppfattning på något som de har missuppfattat, något som de tror sig ha läst i en bok som inte alls handlar om vad det verkar som. Pakistan är i uppror för att attacken misslyckades så långt det gäller att kuva yttrandefriheten. Sverige håller käften ja visst, men yttrandefrihet finns inte där så att det är inte konstigt. Sverige jublar inte, det sörjer med resten av dem som försökte mörda satiren. Men egentligen var det kanske inte det som man försökte. Kanske försökte man utöka kulturutbytet och se till att kulturen blev mer i enlighet med hur den skulle vara på 600 -talet efter Kristus. Eller så har inget med det som hände ett dugg att göra med Frankrike eller Charlie Hebdo. För om man tittar på det någorlunda sansat. Då kan man fråga sig om ifall det är så få som är terrorister och håller med om att det som inte har hänt borde ha varit förbjudet, då är chansen ännu mindre att Charlie Hebdo någonsin blev beskjutet, det finns inga döda. Redaktionen som nu ger ut ett nytt nummer och visar för resten av världen att de inte har tystnat de har egentligen inget med yttrandefrihet att göra och absolut inget med Charlie Hebdo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar