Det stora vemodet rullar in.. (1)

Sverige har varit det land där politiker har kunnat göra lite som de vill, ankdammen har inte känt av mycket av de stormar som viner på världens oceaner. Andra nationer må falla och nya uppstå, civilisationer utvecklas och förbättras men landet i norr som är inklämt mellan Finland och Norge, det skulle aldrig ändra sig. När Olof Palme mördades så sa man "hur kan det hända i Sverige". Precis som om just detta stycke landområde svävade fritt eller var en egen planet, ljusår från alla andra nationer och jorden också för den delen. Så var det inte och det fick människor sakteligen acceptera oavsett de ville eller inte. Sverige, ett perfekt experiment i socialism och marknadskrafter i skön harmoni, ett land som länge hade försprång från sina grannar och resten av det sönderbombade Europa. Grannar som hade försvarat sig med näbbar och klor mot tysken som försökte ändra allt till att bli tyskt. I Sverige sjöng landstormens lilla Lotta visor för klämkäcka pojkar som satt i gräset med en mauser i ena handen och en öl i den andra. Pilsnerfilmens tid 91:an, Kronblom och Åsa-Nisse. En nation som låg på kökssoffan och inte iddes bry sig om detdär andra, det var ju ändå så långt borta. Likt Tjuren Ferdinand satt svensken under sin korkek och sa "jag trivs bättre här, där jag kan lukta på blommorna".

Och medan Sverige luktade på blommor brann det runt omkring, utvecklingen gick fort men det märktes inte i landet lagom där politiker vaggade folket till ro, med höjda bidrag, gratis hit och fritt dit. Man hade ju så mycket pengar eftersom landet hade sluppit att försvara sig mot lede fi. Lede fi fick köra sina tåg på svenska järnvägar, den svenska flaggan var vit, kapitulationens fana som för säkerhets skull kallades för neutralitet. Man ville inte oroa det sovande folket. Och tiden gick, länder där ute i det okända utvecklades med rasande fart och i Sverige.. där röstade man på Socialdemokratin eftersom det hade man alltid gjort och alla släktingar innan också. Det som var bra förr är bra också nu, resonerade man. Och tiden, ja ni vet att den gick vidare och snart började det blåsa från gränserna. Man hade länge lyckats inbilla människor att världen var platt så att ingen i landet lagom vågade gå för nära horisonten eftersom det fanns farligheter där och man kunde ramla över kanten och där hände bara otrevliga saker.

Som alltid vara inget för evigt och en dag vågade sig en över till andra sidan, fick se att det fanns annat än grå fjädrar och tog med sig informationen hem. Informationsutbyte var bra för människorna men inte för politiker, eftersom den fria världen satte griller i huvudet på folket och de skulle ju rösta rätt, inte få nya idéer utifrån. Men det gick inte att hindra och det gick som det gick. Anna Lindh blev mördad i Stockholm och vad sa man? Jo att "hur kan detta hända i Sverige"! Att det var livet som knackade på samt en blåögdhet hos de styrande som inte såg att med nya intryck kom nya faror, som var boven i dramat nej usch så kan man inte tänka. Och landet slumrade ett tag till, ivrigt försökandes att stänga ute det hemska som inte kunde hända i landet men ändå hade hänt. Eftersom det var så lugnt i Sverige kunde man inte riktigt förstå hur det kunde hända farliga saker som kunde påverka landet negativt. Så när till exempel det förkom en kärnkraftsolycka i världen. Då var man tvungen att utreda hur sannolikt det var att den faktiskt hade hänt och att den faktiskt hade hänt just där och just då. Man hade tänkt införa kärnkraft i Sverige och det var viktigt att inte männsikor fick reda på att kärnkraft var förenat med risker, det var väldigt viktigt. Kärnkraftsolyckor hade knappast hänt fast bra lite om det nu var sant att det hade hänt.

Krig och elände, svält och umbäranden i världen. Och Sverige började komma efter men hade ändå byggt upp en hygglig apparat för att kunna ta hand om medborgarna. Pensionärer hade det bra, barn och skola sköttes utmärkt, landet var en succée. Men politiker i landet de var oroliga för att människor skulle upptäcka att gräset var grönare på andra sidan och de gjorde vad som gick för att få dem att inte hoppa över staketet. Däremot gjorde man inte så mycket för att de utanför inte skulle hoppa in och plötsligt stog man där med många fler munnar att mätta än vad det fans bröd. Sekulariserat som det var så trodde man inte på att två bröd och fem fiskar skulle mätta men man kunde ju försöka. Men männsikor blev hungriga och de knorrade för att de inte fick valuta för den premie de betalade till staten för att vara försäkrade mot obestånd och hunger. De började surna till och plötsligt var man bereddd att testa något annat än socialism, hela havet stormar.

Det finns bara ett visst antal platser i riksdagen och de började bli fulla av annat än S och nu blev politiker rädda för att inte få leka i sanden längre. Och det dröjde inte länge förrän en ny sheriff var i stan, han klampade in och människor jublade! De jublade så högt så att de andra hördes inte men alla andra partier rabblade samma ramsa så ingen var intresserad och sheriffen växte och blev kraftigare, vände sig mot de övriga partierna och sa att om de inte gjorde något åt saken så skulle de minsann åka i finkan. Nu darrade de i sina stolar, vad göra med en snubbe som bara blev större och större. Man kunde ju förlora tillgång till alla pengar och alla förmåner om sheriffen satte sig på för många stolar. Man grep förtvivlat omkring sig och fick tag i en bok och där! Där fanns den. Räddningen i form av en lag från 1932, som hade använts för att stänga ute sheriffer från den politiska sandlådan och som hade garanterat makt att styra som man vill oavsett vad väljare tycker.

Nu var ju inte alla helt nöjda med det och sheriffen satte sig makligt ner utan att bli förbannad, han visste att han skulle bli starkare av att de andra slog på honom. Det var att se tiden an och visa människor att det gick att räkna med honom. Och världen brann, våldsamma upplopp som så småningom även fann sin väg in i landet fullt av mellanmjölk. Och människor blev mer frustrerade, de blev förbannade men fortfarande med knuten näve i fickan och möjligtvis vid fikabordet OM det var människor som man kunde lita på där. I ett land av angivare kan man inte lita på någon nästan, alltså bäst att vara tyst men det fanns undantag. Det började som en krusning på ett av världens vattenytor, människor samlade sig och började demonstrera mot det de inte tyckte om. Det small lite här och där och hur mycket försök som än gjordes att ljuta olja på vågorna så växte de och oljan fungerade som bensin. Det mullrade vid horisonten, man såg träden böja sig vid gränsen. Ett oväder var på väg där borta. Nu var stormen namngiven utomlands det låter som ett kvinnodito. PEGIDA rullar in och de som inte hänger med får hålla sig fast i närmsta träd, stolpe eller flaggstång. PEGIDA växer fort med en orkans styrka. Det räcker inte längre att säga "hur kan det hända i Sverige", lukta på kaffet och känn aromen inse att nu rullar det stora vemodet in och inget blir sig längre likt i landet mellan Finland och Norge.

Detta har inget att göra med Charlie Hebdo

Det var tid trodde de, dags att slå till mot Frankrike, nej förresten i Frankrike! Mot en tidningsredaktion och skjuta ihjäl 12 människor eftersom de gjorde sitt jobb. De drev med etablissemanget, religion, åsikter, utseende, politiker.. ja allt som gick att se från mer än ett håll. Men det finns sådant som inte får ha mer än en sida. Integrationspolitiken i Sverige får till exempel inte analyseras eftersom då blottläggs det som Reinfeldt öppnade upp innan valet 2014. Han hade räknat med att folket är korkat, att de är valboskap som följer kön mot valurnan och att ingen skulle upptäcka att kejsaren var naken. När han pratade om att "öppna sitt hjärta då menade han plånbok. Han avsåg skattebetalares hårt inarbetade pengar, han avsåg att skattebetalare skulle lämna ifrån sig sina sociala skyddsnät till sådana som är avundsjuka ute i världen. Reinfeldt var mindre begåvad, han insåg inte att det han gjorde var att begå politisk harakiri!

Hur mycket han än, med hjälp av statens alla verktyg hade hotat och varnat, förföljt och bespottat dem som tyckte olika, så röstade en del som de ville istället för att öppna plånboken. Nu har de, Moderaterna som ännu kallar sig de nya valt en ny ledare. En kvinnna som har till uppgift att fortsätta med det kejsaren gjorde, att gå naken och låtsas som om hon inte är det. Upprätthålla en politik som gjorde att ett parti som hade haft makten i åtta år förlorade den. Hon vet att det är omöjligt och eftersom hon vet att det är en väg mot helvetet men har inte bollar nog att vända om och säga att "vi har valt fel väg". Hon vet att barnen som utgjorde 12% av publiken och som påpekade att kejsaren var naken, är på väg att resa sig som en mäktig vägg, och att nästa gång rösterna skulle falla då skulle skaran vara större. Istället för att ta tag i rodret, sluta gräva i sanden, kasta bort spaden och hinken och börja arbeta, ingår hon ett avtal med djävulen! Decemberöverrenskommelsen är ett lappverk som är lika bräckligt som något man kan bygga av knakande tändstickor och antagligen kommer det att straffa sig i längden.

Den som lever får se, de tolv på Charlie Hebdo får titta på det från den plats där de befinner sig nu. De får uppleva hur större delen av västvärlden reste sig som ett enda land och sa att nu får det vara nog. Pennor sträcktes mot himlen, världen fylldes med teckningar, satiren och driften med det som hade försökt att tysta yttrandefriheten var total. Så total att det till sist visar sig att det inte är "ett fåtal" som sympatiserar med de åsikter som terroristerna hade, de som alltså grundar sin uppfattning på något som de har missuppfattat, något som de tror sig ha läst i en bok som inte alls handlar om vad det verkar som. Pakistan är i uppror för att attacken misslyckades så långt det gäller att kuva yttrandefriheten. Sverige håller käften ja visst, men yttrandefrihet finns inte där så att det är inte konstigt. Sverige jublar inte, det sörjer med resten av dem som försökte mörda satiren. Men egentligen var det kanske inte det som man försökte. Kanske försökte man utöka kulturutbytet och se till att kulturen blev mer i enlighet med hur den skulle vara på 600 -talet efter Kristus. Eller så har inget med det som hände ett dugg att göra med Frankrike eller Charlie Hebdo. För om man tittar på det någorlunda sansat. Då kan man fråga sig om ifall det är så få som är terrorister och håller med om att det som inte har hänt borde ha varit förbjudet, då är chansen ännu mindre att Charlie Hebdo någonsin blev beskjutet, det finns inga döda. Redaktionen som nu ger ut ett nytt nummer och visar för resten av världen att de inte har tystnat de har egentligen inget med yttrandefrihet att göra och absolut inget med Charlie Hebdo!

Det har inget med något att göra, allt är ett missförstånd!

Just nu är det inne att tala om att ditt eller datt inte har med slikt att göra, att klockan är tolv har inget att skaffa med tid och definitivt inte med klockor. Omega tillverkar visserligen klockor men det skulle de ha gjort även om det inte fanns något som hette tid. Det finns helt enkelt inget samband mellan producenter av ur och dåliga klockor. Kommer man för sent då har det noll att göra med att man glömde ställa sin klocka på väckning och förresten har sömn inget med att försova sig att göra.

 Sjukdom är oväsentligt när det gäller sjukvård och usel vård kan även om det inte förekommer sägas ha något med offentlig verksamhet att skaffa! Misstag av handläggare är inget som har ett dugg att göra med en myndighets verksamhet, att sjukpenningen kommer sent är inte alls ett tecken på att något har fungerat fel i systemet. Att påven är överhuvud för den katolska kyrkan, är oberoende av kyrka eller åsikter. När påven säger att den som smädar en religion ska vänta sig att bli attackerad, då stöder han sig inte på några åsikter som har med religion att göra. Öga för öga, tand för tand säger bibeln men egentligen är det en missuppfattning som har anammats av okunniga som inte har tillräcklig kunskap om bibelns ord som inte har ett dugg med kristendom att göra. 

Påvens ord kan följaktligen lämnas därhän som varande totalt oviktiga för den katolska kyrkan som ju inget har att göra med påven! Att det finns pedofili inom prästerskapet har absolut inget med kyrkan att skaffa det heller utan är även det vilsna individer som tror att det finns en bibel som ger stöd för det som kyrkan inte lär ut. Präster står i kyrkor och predikar ord som inte har stöd någonstans och om man får det att ha något med kristendom att göra, ja då är den personen Kristofob. 

Kyrkogårdar har inget med begravning att göra och anledningen till att vissa gräver ned kvarlevorna av sina döda där, har att göra med hedniska riter som i sin tur företräds av SD. SD är roten till allt ont och har allt att göra med att svenska politiker inte klarar av att regera, de går att lasta för allt som går fel. ”Det var inte mitt fel, det är SD´s”.  

Om terrorister inte fanns då fanns ändå boken som de stöder sitt agerande på men om boken inte fanns då fanns terrorister som fortsättningsvis stöder sig på ord i en bok som inte finns och vars innehåll definitivt inte betyder vad de verkar att göra. 

Kanske är världen helt enkelt något som inte finns, alltså kan man fråga sig om vi existerar. För om vi inte finns då kan ju inte jag sitta och skriva denna dynga om något som inte har med det andra att göra och handlar om det som inte finns fast bara tillräckligt så att det ska gå att göra en jäkligt dålig film. En film som om du slösar tid på att se den då är det inte ditt fel, det är Sverigedemokraternas, vilka eftersom vi inte finns inte finns dom heller!

Valk over, igen!

I går mördades tolv människor, fyra för att ha använt sina pennor till att skapa ironi. Det finns människor som är såpass livrädda för det skrivna och talade ordet så att de blir skräckslagna och börjar besvara bläck och färg med skarpladdade skjutvapen. Så farliga anses tecknare vara att de måste tystas med våld. Helt urskilningslöst lyckades de även med att skada minst 9 och döda den tionde som inte hade med teckningarna att göra och som dessutom hade "rätt" namn. Vad som gör att man väljer att ha ihjäl människor för att få dem att sluta illustrera, överstiger min fattningsförmåga och jag vill inte ens gissa vad eller varför. Risken är överhängande att jag skulle trassla in mig i ett mörker av tankar där jag skulle irra runt bland mänsklighetens djupaste och mest vedervärdiga avskräde.

Att låtsas att det regnar eller som strutsen räkna med att allt som man inte ser, inte finns ovanför sanden som täcker ens nedkörda huvud, är en strategi som är dömd att misslyckas. När ögonen åter kommer upp ur mörkret finns allt fortfarande kvar. Det går visserligen att hålla kvar mun och näsa i sanden, men om man gör det så inträffar så småningom kvävningsdöd. Kort sagt, lögnen dödar. Vare sig man ljuger för sig själv och därmed kväver sin förmåga att se hur rätt skiljer sig från fel eller blir en övermäktig våt filt som omöjliggör att luft når ner till andningsorganet, kvävs gör man lika fullt! Och vägen tillbaka är för alltid blockerad.

Här kunde man ha tagit chansen och visat alla sörjande, anhöriga, arga och ledsna att "vi tar detta på alvar!" Precis som resten av världens ledare, fördömmer vi det som har inträffat och vi kommer att se till att göra vårt yttersta för att detta inte skall behöva hända er, aldrig! Att de inte lär sig någon gång, det går inte att tiga ihjäl problem, det är inte möjligt att vinna sympatier hos människor som är rädda, oroliga och ilskna genom att strunta i att lyssna av vad det är de skriker. Det går inte att inbilla människor att regn inte är fuktigt eftersom inte alla blir våta när det regnr. Det funkar inte att hävda blixtens ofarlighet, genom att framhålla att blixten inte är farlig, utan att den bara skadar om den slår ner!

Det är som om man vore döv, blind och oförmögen att ta in verkligheten och vill att andra som tänker, ser och lyssnar skall inse att det är bra att vara aningslös. Istället för att visa att vi är också ett alternativ, lämnar man valk over ytterligare en gång. En promenadseger och jag hör hur det nynnas på vissa håll och hur en stark stämma bryter fram.  "Halleluja, it´s raining votes"

Det är inte väljares "fel" att SD växer. Det är andras förtjänst och förtås även partiets vija att ta folket på allvar.

Je suis Charlie

Ingen har kunnat undgå terrorattacken mot Charlie Hebdo i Paris, det är en fruktansvärd händelse och världen över fördöms handlingen av både vanliga människor, regeringar och även.. höga muslimska ledare. Att ta avstånd från militant islamism är precis vad som krävs för att människor skall bli mindre misstänksamma och troligtvis något mindre avigt inställda till Islam som religion. Det finns åtskilliga muslimer, som likt många kristna ägnar sig åt sin religion precis tillräckligt för att kunna anse sig uppfylla de krav som ställs för att kalla sig muslim/kristen/budhist/jude osv. Dessa människor gör inget väsen av sig och lever sina liv efter bästa förmåga. Alla som öppet bekänner sig till en religion eller politisk lära får någon gång problem med att försvara riter/seder eller att tvingas ta avstånd från ytterligheter. Det är själva beskan i att ta ställning, att man måste stå för det man själv gör och ibland, om man försvarar det, även det som andra tar sig till och hänvisar till något som man anser är bra.

Människor på till exempel facebook byter profilbild och omslagsbild till den svarta skylt där det står "Je suis Charlie" (Jag är Charlie). Detta för att visa sitt stöd för alla dem som direkt eller indirekt har drabbats av vanvettets mörker. Samtidigt finns självklart de som inte bara visar stöd, utan även ilska och aversion mot Islam som religion, muslimer i allmänhet. Och Sverige har många muslimer varav flera är icke militanta. "Sexklöverpartiet" som sedan i slutet på december 2014 styr över Sverige har målat in sig i ett hörn.

Man är såpass besatt av tanken att inte göra eller säga något som kan tolkas som att man tycker samma som SD, att man varken kan regera eller uträtta något vettigt. De som defacto leder riksdagsarbetet är just SD. Hade de inte gjort det, då hade decemberöverrenskommelsen aldrig kommit till stånd och sexklöverpartiet hade fortfarande bestått av sju partier som försökte föra en så bra politik som möjligt. Istället har det som jag nyss skrev blivit en katt och råtta-lek som inte leder någon annanstans än i diket!

Sverige borde ställa sig upp och fördömma dådet, men gör det inte. Man kunde upprätta en del av sitt sargade rykte och visa att "vi tolererar inte angrepp på yttrandefrihet och demokrati". Till den beska verkligheten hör däremot att man redan har våldfört sig på yttrandefrihet och demokrati själv, genom att göra allmäna val meningslösa i åtmindstone åtta år. Förutsatt att DÖ (decemberöverrenskommelsen) håller hela vägen ut) så kommer vi på sin höjd att se hur det ena partiet byter plats med det andra, politiken ligger fast och alltså säger somliga "varför rösta alls", medan andra säger att det bara finns ett enda alternativ sexklöverpartiet eller Sverigedemokraterna och det är här SKP (SexKlöverPartiet) har lyckats hamna i ett moment 22 !

När det gäller allt så resonerar man bakvänt, "Om vi säger att ja vi måste se över migrationspolitiken, då får SD rätt" och man gör följdbedömningen att SD då kommer att öka, men om man ser på ekvationen då märks att många har lämnat någon av de andra sju (nu ett parti) eftersom man har underlåtit att lyssna på opinionen, väljarna har känt sig lurade och har inte fått det man ville ha. Om man hade ett uns av logiskt tänkande, skulle summan snart visa sig att risken för att de som hade lämnat till exempel Moderaterna på grund av brister i politiken, lika snabbt skulle återvända om man såg till att gå väljare till mötes en aning. Det finns inga incitament att välja annan leverantör av politik om man är nöjd med det som ges. Alltså skulle SD-väljare komma tillbaka och SD bli mindre, men nej. Allt går ut på att göra tvärs emot annars kommer SD att öka. NEWSFLASH!! Sverigedemokraterna ökar eftersom de har en politik som väljare tycker är bättre än er. Socialdemokrater ökar eftersom en del tycker att de har en bättre politik än Moderaterna, så fungerar det, det går inte att förbjuda väljare att vara missnöjda!

Nu när omvärlden fördömmer attacken i Frankrike vore det guldläge för ett parti att så snabbt som möjligt ta chansen att uttala ett fördömmande, annars lämnar man målet vidöppet. Jag ser resonemang hos både privatpersoner och regeringsföreträdare att det som har hänt kan öka motståndet mot Islam och vända sig mot muslimer i allmänhet. Ja självklart kan det bli en effekt, och det vet företrädare för Islam och går följaktligen ut och fördömmer eländet. Det är viktigt att göra, visa i ord (gärna också handling) att det inte accepteras, att människor får se ett stort avståndstagande. Så länge det verkar få pågå under tystnad tolkar många (jag skulle tro de flesta) det som att Imamer osv. ratificerar militär våldsbejakande Islam. Oro är en anledning till att förbereda sig för strid och om tillräckligt många blir rädda, då möts de som är rädda för att göra upp med dem som anser sig ha rätt och då har vi ett fullt utvecklat religionskrig eller åtmindstone så riktas alla taggar mot Islam.

Hur man kan komma fram till att ett fördömmande av attacken på tidningen i Paris, skulle "gynna SD" är svårt att begripa. Om ingen annan än SD fördömmer attacken, då är det en självklarhet att alla som nu är bestörta, ledsna och rädda vänder sig mot det parti som verkar vara det enda som verkar vilja ta tag i ett problem som finns. Och då ökar Sverigedemokraterna oavsett om sexklöverpartiet har varit aldrig så tysta. Inse det någon gång att för att göra SD mindre måste man ta en diskussion med partiet och se var man kan komma överrens. Man behöver inte alls köpa hela SD-paketet och inte ens de mest knäppa förslagen. Däremot får man inse att slaget är förlorat, väljare har sagt sitt och kommer göra det igen och igen. Ju längre politiker väntar desto svårare blir det att hävda att det man säger är ens egen politik och desto mer kommer Sverigedemokraterna att växa för att till sist sitta på 51% av rösterna och då är sexklöverpartiet och deras DÖ rökta, ett parti växer på grund av vad de säger och gör samt går väljare till mötes, inte beroende på att andra partier håller käften och låtsas som om de är de enda som har tolkningsföreträde. Ta chansen nu, valrörelsen har börjat för fullt, det är knappt fyra år till nästa val och allt som sexklövern inte gjorde resulterar i att de förlorar medlemmar till dem som verkar vara vettigaste alternativet just nu. Skit i om SD kanske kunde ha sagt det först, säg det nu och visa att det inte bara är de som är ett alternativ. Kliv ur sandlådan, era sparkbyxor är våta av att ni har kastat blöt sand på varandra för länge.

Where have all the budhist gone long time...

Nu i dagarna är det extra viktigt att vi slår vakt om rätten att utöva sin religion fritt och utan att störas av element som anser att vår tro är fel. Religionsfriheten är en av demokratins grundpelare och får inte vara eftersatt. Tänk om vi inte hade haft den katolska läran, då hade vi inte haft glasstrutar av samma material som oblater är gjorda av. Då hade vi varit hänvisade till att äta glasskulor i de tråkiga krispiga rånen. Alla bidrar med något, men det jag funderar på är om alla får det de skall ha och närmast kommer jag att tänka på en grupp som inte hörs så ofta och vad det kan bero på. Budhisterna, har de fått lokaler att vara i, mat som är förenlig med deras religion. Har de frihet att utöva sina riter varhelst de vill eller är deras tystnad en följd av en hård och skoningslös budhofobi!?

Jag vet inte var de brukar hålla till och hur de firar sina högtider, men det borde vara en självklar del av utbildningen i sveriges skolor. Budhism är som jag kan tro en utspridd tro bland artster och skådespelare, har de replokaler och scener nog eller sitter de ihopklämda på någon estrad i någon gammal murken folkpark som såg sina glansdagar under 1950- talet? Jag uppmanar alla att ta reda på att dessa människor får sina rättigheter tillgodosedda, när inte ens SD nämner dem då måste det vara allvarligt! Hårt förtryckta och bortglömda.

Syntax error, can not compute

"Allt går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt", de behov som inte finns de skapar man och det gäller såväl politiska sanningar som tvål med chokladsmak. Ingen vill betala dyrt för konserverad gröt men det gör människor tack vare smart marknadsföring och en tilltalande frontfigur. Ingen vill automatiskt hata sin granne eftersom den har lyckats starta och driva ett blomstrande företag, och efter att ha arbetat dygnet runt i ett par år, till sist kan ta ut lön för mödan. Men det görs eftersom smart marknadsföring planterar uppfattningar som inte stämmer med verkligheten men däremot skapar ett behov av en annars värdelös idé. Man brukar ofta avföra somliga partier som såkallade "missnöjespartier" eller "enfrågepartier", dessa sägs bara ha en anledning att existera. Den som utan att ifrågasätta detta undgår att märka att i stort sett alla partier började som missnöjes- eller enfrågepartier!

Lögnens värsta fiende heter "logik", ett sätt att tänka som bygger på insamlade data och händelser som har inträffat, en katalog av orsak och verkan. Varför är ordet som slår hål på varje lögn, barnet som inte förstår en bestraffning eller en instruktion som ges av en förälder frågar alltid efter anledningen. Om barnet inte förstår varför något ska vara som det sägs att det är, och om ingen rimlig anledning kan ges, avfärdas informationen som korrupt, den passar inte in i mönstret och ända tills dess att barnet hittar en logisk förklaring, hamnar informationen i katalogen "osäker information."

När det gäller att utveckla sig själv och "vidga sin horisont" (bli medveten om hur det verkligen är) måste alla, så fort de inte förstår ett sammanhang fråga varför! Kjell Enhager som är en väl anlitad och vida känd föredragare när det gäller att förverkliga sin inre potential och att hitta anledningar till att något inte fungerar, han talar om just detta i sitt föredrag Jag AB (Öppnas i nytt fönster, Youtubevideo 162 min). Utan att ställa frågan bryr man sig inte om ifall något stämmer eller inte. Man lallar med i den kör som är anvisad!

Kan vi enas om sanningen att "om ett politiskt parti fyller allas önskemål, då behövs inga andra partier" ?
Bra, då är vi överrens och kan fortsätta med att konstatera att "alla utom det parti som bildades först, är missnöjespartier" samt att "alla partier startades för att föra fram en åsikt som ingen annan lyfte upp på dagordningen" (känn dig fri att när som helst säga men.. och fråga varför det är så)

Nu har vi kommit såpass långt i resonemanget att vi kan se slutprodukten som självklart är att "alla partier är missnöjespartier med en fråga som är viktigast" (du har fortfarande möjligheten att säga att det inte stämmer och lägga fram dina uppgifter som bevisar din ståndpunkt) Dessa partier utvecklas så småningom till att fylla sitt program med mer punkter och kanske revidera sin ursprungliga fråga så att den bättre passar verkligheten. Somliga gör det inte. De låser sig vid frågor som till sist förlorar sin relevans.

En åsikt skall alltid vara dagsfärsk, den ska kunna ändra sig om det är nödvändigt. Om ingen hade ifrågasatt teorin då skulle vi ännu i denna dag tro att jorden är platt och att det simmar hemska monster vid horisonten där man ramlar ner i en bottenlös sjö om man går för nära kanten. Tack vare människor som tänkte logiskt och utmanade åsikter och "sanningar", ibland med livet som insats, vet vi idag att horisonten inte är slutet utan den flyttar sig hela tiden eftersom jorden är rund. Det du ser är alltså dagsfärskt beroende på var du står och hur långt du har vandrat.

Rasism är idag ett ord som kan betyda vad som helst, det kan vara allt ifrån att du säger att du inte tycker om hamburgare från USA (du ogillar amerikaner), till att du inte kör Lada (du tycker illa om ryssar), ordet har blivit såpass urholkat så att det idag av många ses som en joker som dras så fort det inte finns kort på hand som kan trumfa över motståndarens lagda kort. Men det räcker inte, även om alla oavsett kön, ras, hudfärg, religiös övertygelse eller nationalitet skulle gå hand i hand och sjunga Kumbaya eller We shall overcome, skulle somliga vara i behov av att bevisa att det inte är bra, alltså gav Mona Sahlin 2004 en ensamutredare uppdraget att ta reda på hur den strukturella rasismen" i Sverige såg ut. Att bevisa att Sverige var rasistiskt var viktigt för att kunna ta politiska poäng (spela på ett missnöje) hos en del invånare. Att Svenskar generellt sett är ett öppensinnigt och välkomnande folk gagnade inte saken, alltså!

Nu har vi bakverk, sagor, kunskap, vetenskap, trafikskyltar, kläder, färger, svenska flaggor och svenska traditioner som underhåller den strukturella rasismen. Jag är förvånad över att inte vita IKEA-möbler har blivit föremål för att anklagas att vara kränkande. Wallenbergare är gott, nej jag menar inte att jag är kanibal och äter utvalda individer från släkten Wallenberg, jag avser maträtten !
(Som ni ser så kan det bli minst sagt skrattretande om man drar till ytterligheter), ja jag tycker om ihoprullad choklad, kaffe, kokosflarn, smör och socker också, men nej att jag därmed är kanibal det har jag faktiskt aldrig funderat på.

Varför är det för somliga så viktigt att peka på missförhållanden som inte finns, skapa motsättningar som är obefintliga och till varje pris hitta något som går att tolka till vad det inte är?
Jag ställde frågan, det är nu upp till dig att förklara så att jag förstår och inte slänger ditt svar i det ryska arkivet.

Det var en gång en buss med människor som ville

Det var en gång en buss som var målad i alla regnbågens färger, allt utom vitt och svart eftersom de färgerna hux flux hade tagit slut under tiden bussen målades röd. Bakom ratten satt en man i skinande uniform som han hade fått i present av mer än halva bussen. Visst, att köra buss var något helt nytt och liknade inget annat som han tidigare hade arbetet med, han var van att prata och skämta. Inte ett ord han yttrade var allvar! Men det gjorde inget eftersom de flesta av bussens passagerare inte hade för vana att tala sanning de heller. "Trams" brukade chauffören säga när han hörde något som han inte tyckte om och han höll krampaktigt i den stora ratten medan bussen rullade fram på den breda vägen.

Chauffören höll dikt vänster om mittlinjen och medan färden pågick frågade han de närmsta passagerarna som satt runtomkring honom om råd hur bussen bäst skulle styras. Eftersom han själv var ovan och litade på sina "rådgivare", började bussen svaja, det var nästan så att han höll på att köra i diket! Inte blev det bättre av att hans rådgivare ställde sig på vänster sida i bussen och de övriga passagerarna började skrika att de inte godkände körsättet och de hotade med att ta ifrån busschauffören kontrollen över fordonet.

Längst bak i bussen satt 12 passagerare som sa att detta var skandal och höll med de övriga om att det borde vara en lämpligare chaufför som skötte åkturen. Trots att vägen var rak hade busschauffören fåt instruktioner av dem som stog till vänster att han skulle svänga skarpt vänster men då protesterade de 12 längst bak i bussen och sa att det gick inte för då skulle bussen krossas mot berget som fanns vid sidan av vägen. TYST! Ropade alla andra, även de som nyss hade velat befria busschauffören från styret. De 12 anklagades för att vara bakåtsträvare och inte vilja anpassa sig till vad resten av bussens passagerare tyckte. Och dessutom var de bara tolv.

De 12 ryckte uppgivet på axlarna när övriga passagerare talade om för Busschauffören att han fick köra precis hur han ville, ingen skulle hjälpa de tolv att påstå att han inte kunde köra buss. "Man måste ha ett öppet sinne", sa en av dem! Chauffören tog tag i ratten, svängde hårt vänster...
Rakt in i en bergvägg och fordonet som inte var byggt som en stridsvagn, skrynklades ihop och nästan alla dog. Utom de tolv som satt längst bak, som överlevde och kunde kravla sig ut ur bussvraket, ta sig upp på vägen och fortsätta vägen fram.

Detta var målmedvetna och passagerare med framåtanda och de anlände så småningom till den destination där de skulle ha stigit om till en annan buss. Väl framme hälsades de välkomna av männsikor som hade väntat länge på dem och för att kunna åka vidare bestämde sig alla för att välja en ny chaufför, en av de tolv överlevande fick äran. Ingen uniform men väl 100 glada passagerare som ville framåt. Och medan alla sjöng en sång försvann bussen i fjärran. Och om den inte har fått slut på bensin, då rullar den än.