tisdag 30 december 2014

De åtta missnöjespartierna

Om miljöpartiet fick 100% av alla röster, då skulle det enbart sitta miljöpartister i Riksdagen. Men det gör det inte, alltså är inte alla röstberättigade nöjda med hur de sköter sig. Om alla handlade på Coop skulle det ligga en sådan butik i vart och vartannat gathörn, men det gör det inte. Det finns hundratals butikskedjor som i praktiken säljer exakt samma sak men, men en del av dem utmärker sig för att ha det lilla extra som tilltalar dem som inte vill handla på Coop. Gör det till exempel Åhlens till en "missnöjesbutik"! Ja självklart är det så. Människor handlar på Åhlens eftersom de erbjuder det mesta som Coop har i sitt sortiment men också det lilla extra som en del människor saknar hos kooperationen. Blir Åhlens en "envarubutik"? Nej, de har allt som konkurrenten, plus varan som efterfrågas av dem som då hellre handlar på Åhlens. På samma sätt fungerar det i politiken. 

De som sägs "missnöjesrösta" de gör just det, de röstar på ett parti som levererar svar på den frågan som andra struntar i. Håller de som röstar på grund av missnöje med om allt som partiet de väljer håller på med, nej knappast. Jag tror inte ett ögonblick på att alla som röstar på V är Stalinister och förtryckare, men de som är missnöjda med andra partiers politik de röstar på V eftersom de har den frågan som är viktigast på sitt bord. Allt är en fråga om tillgång och efterfråga, väljare vill ha och hittar den som säljer. Alla partier har en gång startat beroende på att det har funnits en "marknad" som inte var täckt av andra. De populäraste politiska aktörerna kunde kombinera allt i en smaklig mix, som tilltalade många. Alla som röstar på Moderaterna tycker om huvuddragen i deras politik, de som inte gör det de missnöjesröstar på något av de sju andra!

Hur gjorde man när det gäller SKP

Kärt barn har många namn sägs det och ju kärare det är, desto mer bortses från de brister det är behäftat med. KPML (Kommunistiska partiet marxistleninisterna) SKP (Sveriges komunistiska parti), VPK och till sist V.  Ja det var inte positivt att förknippas med etnisk utrensning, mord på oliktänkande, konfiskering av enskild egendom med mera, man strök helt enkelt "K" (Kommunism) ur partinamnet och därmed var saken biff! Att det fanns framträdande personer inom partiet som stolt kallade sig för kommunister, det bekymrade ingen.

Nu är det nya tider och nya problem. Människor är inte längre förtryckta och behöver inget parti som störtar dem som äger "kapitalet" (arbetsgivare till exempel). Idag arbetar människor och får lön, de kan köpa sig både det ena och andra och som kommunist lär det inte finnas mycket kvar att göra. Berlinmuren har fallit, det forna USSR (sovjetryska republiken) kollapsade människor kastade av sig de bojor som fortfarande fanns och världen har gått framåt, idag är alla medelklass och alltså måste man skapa en ny underklass att kunna tala till. Riktigt fattiga människor finns inte i närområdet kring Sverige och alltså blir det tvunget att ta fram kikaren för att se dit där människor inte har lika mycket som i Sverige och skulle bländas av det som finns. Dessa skulle bli det nya ploretariatet, underklassen, trashankarna som får se att andra har något som de själva saknar. "Kapitalägarna" har nu blivit var och varannan svensk, dessa ska förlora sina "privilegier". Rösta rött, då blir du garanterad en plats bland gröna kullar, vilda djur som lever i fred och en evig tillgång på det som du önskar mest! Nu seglar orosmolnen upp, någon påstår att det inte går att dela fem fiskar på tusentals magar, det fattas resurser att ta hand om proletariatet på rätt sätt och inte bara det, även medelklassen börjar halta!

Nu heter partiet V, och pekar på de onda aktörerna inom privat läkarvård, dem ska vi omintetgöra och deras rörelser skall förstatligas. Hur kan det ens komma sig att det finns privata sjukvårdsalternativ? Om den offentliga vården är såpass förträfflig att den fyller alla behov, då finns inget utrymme för affärsverksamhet där, det finns då inga kunder! Här måste ligga en hund begraven. Mina tankar glider osökt in på det som har hänt de senaste dagarna, ett parti som säger sig vilja ha en ansvarsfull invandringspolitik mobbas å det grövsta och inte bara dem utan även dess anhängare hotas av dem som inte vill ha konkurrens. Vad är det för fel med att vilja diskutera den bristande förmågan att ta hand om de stackare som har haft råd att ta sig ända till Sverige, varför avvisar alla andra partier utom det som enbart har närmare en miljon anhängare, att diskutera så att man kommer fram till om det faktiskt finns ett problem. Att göra som strutsen tar inte bort något, det orsakar endast att ögonen blir fulla med sand. Man säger att partiet har rötter i grumliga vatten (va, vaddå är dom läskiga Stalinister eller Leninister som vill begränsa det fria ordet,) nej men SD hotar med sin vilja att med drastisk medel få igång en diskussion som kan hindra cementeringen av ett nytt proletariat och ett sådant är nödvändigt för att kunna köpa sig röster med hjälp av löften om guld och gröna skogar. Allt åt alla, ja även det som andra redan har skaffat sig ska bli ert! Men ok, jag ska öppna spelplanen för er och erkänna att det kan finnas en möjlighet att SD har lika korkade idéer som till exempel Socialdemokraterna som ända fram till 1970-talet tvångssteriliserade människor av fel etnicitet, oäkta barn, tiggare, Zigenare och brottslingar osv. Med den tanken i bakhuvudet kan jag inte låta bli att undra hur resonerade Socialdemokraterna resonerade när de först började samarbeta med kommunisterna. Vilka förföljelser drabbade dem som röstade på kommunister? Och vad hette undantagslagen som var ämnad till att stänga ute kommunisterna från samarbete i riksdagen. Jag kan inte hitta den någonstans. Allt jag hittar är artiklar från en lag som Hitler stiftade över en natt och som avsåg att stänga ute ej önskvärda partier, från den tyska politiken. Inget om någon jan-decemberöverrenskommelse alls, hur bar man sig åt att få det som idag kallar sig V rumsrent!

söndag 28 december 2014

Att ha röstat in ett nazistparti

Ja jag erkänner, det var jag som 2006 hjälpte "de nya" Moderaterna att ihop med resterande svans få regeringsmakten. "Hur nya kan de vara" resonerade jag. Eftersom jag anser att alla har rätt att säga, tycka och tänka vad de vill har Socialismen aldrig tilltalat mig, jag har däremot aldrig hatat någon som tänker socialistiskt eller röstar på socialister det är deras rätt. Moderaterna verkade vara ett bra parti, ett som stog för sunda demokratiska värderingar. Och ja, Alliansen vann moderaterna sjösatte sin politik. Men strax började jag se varningstecken!

Väl bevandrad i historia fick jag otrevliga vibrationer när jag såg och hörde den nya regeringen tala. Sjuka skulle i arbete, skyddsnätet för dem försämras avsevärt. Det kallades "Arbetslinjen". Var hade jag hört om sjuka som tvingades arbeta? "Arbeit macht frei" visade sig i mina tankar, jag såg de svarta järnbokstäverna framför mig. De som jag hade sett sitta ovanför ingången till Auschwitz, dit där många kom in men aldrig återvände igen. Kunde det vara så att moderaterna var ett nytt Nazi-parti som gömde sig bakom en falsk demokratimask!

2010 kom och det var dags för val. Moderaterna hade befäst sin beska smak hos mig och jag ansåg inte att mitt samvete kunde rättfärdiga en röst på ett parti som hämtade sin näring ur ett parti med bruna skjortor, men vad välja istället!? Jag vrakade och valde, läste på partiprogram och försökte hitta något som tilltalade mig, något som dessutom var bra för Sverige. efter valet stog det klart att Sverigedemokraterna hade kommit in och plötsligt var det tyst när det gäller arbetslinjen, man avreformerade de reformer man hade infört och arbetslinjen föll i glömska. Istället började man tjata om detta hemska nya parti som hade kommit in i riksdagen. De var visst nazister, före detta skinnskallar.. Åren kom och gick 2014 Nytt val. Denna gång hade jag lätt för mig vad jag skulle rösta på redan från början. Moderaterna hade ytterligare befäst sin ställning som varande ett parti som gjorde skillnad på människor och dessutom hetsade mot oliktänkande, inget som jag ansåg vara förenligt med demokrati. Valfusk, skrämselpropaganda, ligister som jagade oliktänkande på gatorna och ett allmänt kaos hade brutit ut. Man hade tappat kontrollen över situationen och det var ju inte kosntigt eftersom försvaret i Sverige var avvecklat och poliskåren inte kunde göra ett skit åt oroligheterna som hade blossat upp allt oftare. Vem tog på sig skulden för det! Ingen, istället försökte man lägga skulden på ett nytt parti som inte hade i närheten av de röster som krävdes fört att kunna styra riksdagsarbetet, nej detta var helt och hållet socialister och nazister som klarat av detta helt själva. Efter valet visade det sig att de bruna inte hade fått tillräckligt med röster för att sätta sig på hela riksdagen inklusive det lilla partiet i hörnet. Det lilla partiet hade blivit något större. Nu var goda råd dyra, hur skulle man klara av situationen utan att behöva lämna ifrån sig makten! Återigen hämtade man inspiration från tredje rikets Tyskland, man hittade det som nazisterna hade röstat igenom då "Ermächtigungsgesetz". Det är i korthet en lag som tillfälligt satte grundlagen ur spel, man använde den för att kunna utesluta partier som inte var önskvärda.

Det börjar bli lite mycket nu. Referenser till Auschwitz, undantagslagar från Tyskland och å andra sidan partier som stöder socialistisk tankar. Men jag får erkänna min del i soppan, det var jag som 2006 röstade in ett ickedemokratiskt nazistparti i riksdagen.