En parkeringsplats för världen

Om vi liknar Sverige vid en stor arbetsplats, där de anställda utgör invånare och bostäder parkeringsplatser och samhällstjänster underhåll. Blir följande resonemang begripligt. Ett företag måste ta hand om sina anställda, annars mår de dåligt! I företaget Sverige har vi för närvarande en styrelse som inte har förstått det. I styrelserummet sitter man och bestämmer hur man ska kunna låta dem som inte arbetar på företaget ta del av alla de förmåner som de anställda borde ha ensamrätt till. Sverige är ju absolut ingen enorm rörelse som kan mäta sig med de internationella spelarna. Men precis likt musen som röt, ropar styrelsen till elefanten ”om du inte aktar dig, så stampar jag dig på foten.”

Sverige vill vara störst, det har alltid varit så! Alltså har man inget egentligt begrepp om hur mycket man har råd till. Att det t.ex. kommer att gå ut över företagets ekonomi och dess anställdas välbefinnande, det finns inte på kartan. Liten vill bli stor helt enkelt!

Alltså bygger man ut parkeringen för att bereda plats åt sådana som inte har bil, bara cykel och man tar heller inte betalt för att låta dessa främlingar nyttja utrymme som hur man än väljer att se det, kostar pengar att underhålla. Med tiden sprider det sig att parkeringen är gratis och att man t.o.m. kan tälta där om man vill. Regler om att det är förbjudet struntas det i eftersom man ju får tälta hemma! Snart bygger man för fullt för att kunna tillgodose gästernas behov. Detta tillför inte företaget vare sig kapital från produktion, eller pengar som kommer av hyresintäkter. Och alltså tvingas Sverige låna pengar från utlandet.

Man vill dock inte verka slösaktiga utåt och därför suger man försiktigt ut sina anställda. Detta genom sänkta löner, försämrad företagshälsovård, och avgifter för att parkera på företagets område. De anställda blir smått irriterade över att de tvingas slita för att få det som de nyinflyttade tältarna får utan nämnvärd ansträngning och som bekostas genom försämring för redan anställda. De anställda ser sig lurade och vill ha in en ny kraft som företräder dem i styrelserummet och vid nästa bolagsstämma röstas det in 20 nya styrelsemedlemmar. De nya inser att det inte går att driva ett företag på detta slösaktiga sätt och föreslår att man reducerar antalet nya tältare.

Men övriga styrelsemedlemmar framhåller att vissa tältare faktiskt har sökt anställning hos Sverige och har blivit betalande parkerare, och även ifall det inte är så många är det fantastiskt att några kan göra rätt för sig. Det finns alltså ingen anledning till att begränsa tillströmningen av nya tältande! Tvärt om ska man hålla en generös inställning till att låta fler tälta på företagets område! Om någon anställd klagar på att tältare beter sig på ett sätt som inte är lämpligt, behandlas han/hon som campinghatare. Under tiden som företaget Sverige bygger parkeringsplats åt världen, sjunker det sakta men säkert och även tältarna kommer att få det svårt på ett företag utan vare sig policy eller ett gemensamt sätt att prata. Låt oss hoppas att de nya styrelsemedlemmarna lyckas med att få resten av styrelsen att inse, att det är dags att bygga för de anställda och inte för världen i övrigt!