Ja jag erkänner, det var jag som 2006 hjälpte "de nya" Moderaterna att ihop med resterande svans få regeringsmakten. "Hur nya kan de vara" resonerade jag. Eftersom jag anser att alla har rätt att säga, tycka och tänka vad de vill har Socialismen aldrig tilltalat mig, jag har däremot aldrig hatat någon som tänker socialistiskt eller röstar på socialister det är deras rätt. Moderaterna verkade vara ett bra parti, ett som stog för sunda demokratiska värderingar. Och ja, Alliansen vann moderaterna sjösatte sin politik. Men strax började jag se varningstecken!
Väl bevandrad i historia fick jag otrevliga vibrationer när jag såg och hörde den nya regeringen tala. Sjuka skulle i arbete, skyddsnätet för dem försämras avsevärt. Det kallades "Arbetslinjen". Var hade jag hört om sjuka som tvingades arbeta? "Arbeit macht frei" visade sig i mina tankar, jag såg de svarta järnbokstäverna framför mig. De som jag hade sett sitta ovanför ingången till Auschwitz, dit där många kom in men aldrig återvände igen. Kunde det vara så att moderaterna var ett nytt Nazi-parti som gömde sig bakom en falsk demokratimask!
2010 kom och det var dags för val. Moderaterna hade befäst sin beska smak hos mig och jag ansåg inte att mitt samvete kunde rättfärdiga en röst på ett parti som hämtade sin näring ur ett parti med bruna skjortor, men vad välja istället!? Jag vrakade och valde, läste på partiprogram och försökte hitta något som tilltalade mig, något som dessutom var bra för Sverige. efter valet stog det klart att Sverigedemokraterna hade kommit in och plötsligt var det tyst när det gäller arbetslinjen, man avreformerade de reformer man hade infört och arbetslinjen föll i glömska. Istället började man tjata om detta hemska nya parti som hade kommit in i riksdagen. De var visst nazister, före detta skinnskallar.. Åren kom och gick 2014 Nytt val. Denna gång hade jag lätt för mig vad jag skulle rösta på redan från början. Moderaterna hade ytterligare befäst sin ställning som varande ett parti som gjorde skillnad på människor och dessutom hetsade mot oliktänkande, inget som jag ansåg vara förenligt med demokrati. Valfusk, skrämselpropaganda, ligister som jagade oliktänkande på gatorna och ett allmänt kaos hade brutit ut. Man hade tappat kontrollen över situationen och det var ju inte kosntigt eftersom försvaret i Sverige var avvecklat och poliskåren inte kunde göra ett skit åt oroligheterna som hade blossat upp allt oftare. Vem tog på sig skulden för det! Ingen, istället försökte man lägga skulden på ett nytt parti som inte hade i närheten av de röster som krävdes fört att kunna styra riksdagsarbetet, nej detta var helt och hållet socialister och nazister som klarat av detta helt själva. Efter valet visade det sig att de bruna inte hade fått tillräckligt med röster för att sätta sig på hela riksdagen inklusive det lilla partiet i hörnet. Det lilla partiet hade blivit något större. Nu var goda råd dyra, hur skulle man klara av situationen utan att behöva lämna ifrån sig makten! Återigen hämtade man inspiration från tredje rikets Tyskland, man hittade det som nazisterna hade röstat igenom då "Ermächtigungsgesetz". Det är i korthet en lag som tillfälligt satte grundlagen ur spel, man använde den för att kunna utesluta partier som inte var önskvärda.
Det börjar bli lite mycket nu. Referenser till Auschwitz, undantagslagar från Tyskland och å andra sidan partier som stöder socialistisk tankar. Men jag får erkänna min del i soppan, det var jag som 2006 röstade in ett ickedemokratiskt nazistparti i riksdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar